Pentekostalismen internationellt

Av Jan-Åke Alvarsson

Pentekostal kyrka i Santa Cruz Bolivia 2010.Pentekostal kyrka i Santa Cruz Bolivia 2010.

Pingstväckelsen som nådde Sverige och Europa1 föddes i praktiken i ett afro-amerikanskt arbetarhem på North Bonnie Brae Street i Los Angeles i april 1906. Med i den första gruppen, som annars dominerades av svarta, fanns märkligt nog flera svenskar. Inom någon månad var den explosivt växande gruppen tvungna att hyra en lokal i centrala Los Angeles, på 312 Azusa Street, varifrån ryktet om "Den nya rörelsen" snabbt spreds över världen. Inom två år hade "pingstväckelsen" nått över femtio länder, bland dem Sverige, Kina och Liberia.

Den främste ledaren för väckelsen på Azusa Street var en afro-amerikan William J. Seymour från Louisiana. Vid sin sida hade han ett stort team medarbetare, såväl svarta som vita. Den mest betydelsefulla av dessa var Lucy F. Farrow som föddes som slav i Virginia 1851. Medan Seymour i sitt liv hade komponerat det som skulle komma att kallas "pentekostal teologi" stod Farrow uppenbarligen för erfarenheten, gåvan och den praktiska kunskapen om att föra människor fram till djupa andliga upplevelser.

Sitt namn har Pingströrelsen fått från sitt traditionella fokus på pingsten och det som har kallats "den första pingstdagen" i Jerusalem, beskriven i Apostlagärningarna 2. Erfarenheten av den Helige Ande genom ett så kallat "andedop" har varit riktmärke för andlig mognad såväl som ett hjälpmedel i bibeltolkningen (en s.k. "pentekostal hermeneutik"). Xenolali (att tala kända, främmande språk i anden) var under genombrottsåret 1906 en tydligt kännetecken, men tonades sedan ner, särskilt då som "medium" för kommunikation. Glossolali (att tala ett okänt tungomål. "i tungor") har däremot bibehållit sin ställning.

I fråga om rättfärdiggörelse var Seymour inspirerad av Luther, i fråga om dop och församlingssyn av baptismen, men i fråga om helgelse och andlighet i hög grad av den metodism som tidigare vunnit insteg bland de afro-amerikanska slavarna. Från den senare traditionen hämtades också öppenheten för under, inte minst då "helbrägdagörelse genom tro". Enkelheten i gudstjänstformen, möteslokalen och musiken var också inspirerade av slavkyrkans traditioner.

Redan från början betonades det eskatologiska perspektivet. "Den andra Pingstdagen" 1906 tolkades som början på "den yttersta tiden". Förkunnelsen var starkt kristocentrisk och Bibeln lästes utifrån Lukas evangelium och Apostlagärningarna. Liksom i slavkyrkan stod berättelserna i centrum och tolkningen gjordes under inflytande av den Helige Ande.

Det som var nytt på Azusa Street jämfört med t.ex. den samtida helgelserörelsen (Holiness Movement) var bl.a. betoningen av jämlikhet mellan svarta och vita, jämlikhet mellan könen, och lika respekt för olika sociala grupper. I ett av de första numren av sin tidskrift The Apostolic Faith publicerade församlingen i Los Angeles följande uttalande: No instrument that God can use is rejected on account of color or dress or lack of education.

Arvet från Los Angeles har förvaltats olika väl på skilda platser världen över. Men det genomgående karismatiska har uppenbarligen lett till en enorm spridning. Vid millennieskiftet, år 2000, räknade man med att det fanns ca en halv miljard karismatiker, till största delen inspirerade av väckelsen 1906. Av dessa tillhörde ca 65 miljoner "klassiska" pingstkyrkor, bland andra då den svenska. Huvuddelen av världens pingstvänner (år 2000 beräknade till 71%) är dock i dag "icke-vita" och lever i huvudsak i Tredje världen, främst då i Latinamerika och Afrika.

Som den största pentekostala församlingen i världen brukar Yoido Full Gospel Church i Seoul räknas. Den har cirka 800.000 medlemmar — eller 10% av huvudstadens befolkning. Som den största pingströrelsen i världen brukar svenskgrundade Assambléias de Deus i Brasilien räknas. Den har cirka 15 miljoner medlemmar — eller 50% fler än invånarantalet i Sverige (som Daniel Berg och Gunnar Vingren kom från). Som den mest pentekostaliserade regionen i världen brukar norra Centralamerika räknas. Länderna Guatemala, Honduras, El Salvador och Nicaragua har alla över 33% pentekostaler. Fler än var tredje invånare i dessa länder är alltså pingstvänner eller karismatiker.

Andra länder med stor andel pentekostaler är Nigeria, Ghana, Sydafrika, Kina, Chile och Argentina.

Noter

  1. Man kan tala om flera olika, parallella strömningar inom den tidiga pingstväckelsen (på engelska ofta uttryckt genom pluralformen 'pentecostalisms'), t.ex. en som uppkom i Indien och en som uppkom i Sydafrika relativt oberoende av Azusa Street. Tolkningen av dessa fenomen är ofta att de ses som tecken på en 'tidsanda' på en internationell förväntan, orsakad av evangelikal mission och upprepade, kortvariga väckelser.

Läs vidare

Allan H. Anderson, 2004, An Introduction to Pentecostalism. Cambridge: Cambridge University Press.
—2007, Spreading Fires: The Missionary Nature of Early Pentecostalism. London: SCM Press. 312 pp.

International Dictionary of Pentecostal and Charismatic Movements, 2002, Revised and Expanded Edition. Stanley M. Burgess (ed) & Eduard M. van der Maas (ass ed.). Grand Rapids, Michigan: Zondervan.